Ashes to ashes

På mitt stadsdelstorg finns en fontän med en av många hatad skulptur. Eller borde jag säga fanns?

Jag kan hålla med om att offentlig konst knappast är det som får mitt hjärta att banka, men den här fontänen påminde mig om en skulptur utanför Centre Pompidou i Paris.

Jag gick till affären för att handla icke-konstrelaterade förnödenheter när jag såg två män i färgglada arbetskläder i full färd med att lossa stenläggningen i botten av fontänen. Själva konstverket låg tippat på sidan i utkanten som om det var kasserat emballage. Jag kunde nästan höra en tyst klagosång från den störtade metallen.

Vissa saker blir levande först när de har dött.