"I've been shaped by the things I've been put through
I've been shaped by the person I am"
Ian Curtis, "Isolation" (1980)
Inledningsvis vill jag säga att om man inte har läst Brave New World så bör man göra det. Boken beskriver framtida människofabriker där individer odlas från ägg till färdig samhällsmedborgare. Fostren formas i sina flaskor till rätt typ av medborgare genom tillförsel av olika ämnen eller genom olika förhållanden för att härda den blivande individen på rätt sätt. Endast ett fåtal tillåts utvecklas till alpha-klassen som är den enda som är kapabel till kritiskt tänkande. En av dessa medborgare lider av sitt intellekt i förhållande till hans bristfälliga fysik, hans sökande efter en mening bortom det som det korkade samhället erbjuder gör honom utstött.
Aldous Huxley lär ha kännt sig osäker på huruvida hans dystopiska framtidsskildring var en ritning, en varning eller en profetia. Tydligen, om man ska döma av andras läsning av boken så är detta det mest uppenbara kärnan i boken: ett samhälle där utilitarismen går för långt. Själv så upplevde jag boken som en satir över min egen samtid. Jag ser inte någon medveten kontrollerande makt, jag ser snarare en del av det mänskliga kollektiva medvetandet. Någonstans, långt inne vet vi vad som är vad och hur vi ska reagera på det. På så sätt formar vi vår omgivning och oss själva. I ung, men ändå vuxen ålder kommer vi ut ur vår flaska. Passar man inte in i sin präglade roll går man under.
Att formas till en grubblare är dock inget glädjelöst tillstånd. Vi skrattar i vår livslånga ensamhet och vi förälskar oss på säkert avstånd i meningslösa detaljer (jfr. "Doktor Glas", Hjalmar Söderberg). Det är svårt att avgöra huruvida detta tillstånd är en gåva eller en förbannelse:
"If you could just see the beauty:
these things I could never describe.
These pleasures, a wayward distraction:
this is my one lucky prize."
Ian Curtis, "Isolation" (1980)
Är jag en post-modern neo-dystopiker, eller vad fan är grejen? Eftersom det inte finns något nytt längre måste man hitta ett prefix man gillar och hålla hårt som fan i det. Annars kommer någon och snor det. Titta bara vad som hände med indie-popen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
har den äran att gratulera. här var det ju också födelsedag, om än inte så jämnt som för dig (3/10 är inte lika fint som 1/4).
min vän peter skriver på en avhandling om litterära dystopier (fast främst svenska tror jag). vad jag förstått är sådana oftast någon slags samhällssatir. annars blir det väl mest science fiction (hrrr!)? men en rolig grej är att många faktiskt inte VET vad en dystopi är!!! de kan eventuellt erinra sig betydelsen av begreppet utopi, och utifrån detta får man alltså förklara att det handlar om det motsatta. FOLK!!!
Skicka en kommentar