Jag får identitetskriser vid märkligaste tillfällen. Man kan tycka att de borde komma under sommaren när man inte använder huvudet till något annat än att ha hatten på.
Jag har en liten ceremoni när jag kommer hem. Jag brukar alltid lägga mig på soffan och dra en filt över huvudet och tänka på alla pinsamma saker jag har sagt och gjort under dagen. Sedan lägger jag mig tillrätta och känner mig tom en stund. Det är svårt att veta hur man ska bearbeta känslan annars. Man kan ju svälja allt och ställa sig och diska, men då brukar jag å andra sidan inte kunna sova på natten.
Jag är nog en ganska känslosam person ändå. Jag brukar smickra mig själv genom att tänka att jag nog är blasé eller avtrubbad. Det jag tycker om, det älskar jag. Det jag ogillar, det hatar jag. Jag lever som en tant: jag gnäller över tvättstugan och lyssnar på radio. Dessutom är det så med ensamma tanter att när vi väl kommer i närheten av folk så brakar käften loss och vi pladdrar som om livet hängde på det. Vi går omkring och samlar på oss saker som vi måste prata om, ofta oväsentligheter som får andra skaka på huvudet.
Min ateljé är inte vad den har varit. Men var är viljan? Jag heter Pensel, inte Kvast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar