Avtal är intressanta. Jag skulle nog säga att det finns två ratifikationsprocesser: en kreativ och en destruktiv. Sådana avtal finns överallt. Man får en lägenhet och skriver kontrakt, men det känns inte riktigt som att det är ens egen lägenhet förrän man har fått dit sina möbler och gjort ett personligt avtryck. En dag kommer man på att man ska flytta och man säger upp avtalet. Ändå så tänker på den gamla lägenheten som "hemma," till och med när man har tömt den på möbler och flyttstädat. Det är först när man går förbi en kväll på gatan och ser andra människor i fönstren, som den destruktiva ratifikationen är genomförd.
Jag skulle vilja ta och hylla tomrummet. För många räds känslan som hör till. Själv så vet jag att det är det här jag har saknat, att kämpa mot känslan. Det är bitterljuvt, man känner sig i harmoni med träden i deras höstprakt. Jag har saknat blicken man får av känslan, gråheten som förstärker alla andra färger. Det här är de långa vandringarnas tid, då man nästan kan känna det forna, torra klimatet mot kinden.
Konsten är bättre än någonsin. Jag kände helt klart att någonting var annorlunda imorse under konstseminariet. Jag tror att andra också märkte min förändring, hur mina penseldrag var djärvare och mina färger starkare. Jag kunde verkligen känna flödet inombords.
feeling
feeling
feeling
feeling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar