Jag har en tendens att överanalysera text i alla dess former. Förlåt, jag kan verkligen inte låta bli. Jag tror att det kan ha att göra med hur jag växte upp. Därför kan jag ibland finna det märkvärdigt befriande, ja, kanske till och med tillfredsställande att läsa innehållsförteckningar. Att få känna hur ens inre slappnar av för en stund. Man kan titta på typsnittet, färgvalet och rynka pannan åt textens litenhet. Där det finns standarder, finns det lugn och ro.
Jag gick på upptäcktsfärd idag och fann en ny och häpnadsväckande intressant plats. Precis när jag skulle åka ner för den längsta rutschkanan jag har sett i hela mitt liv kom det någon. Med en reptils snabbhet flög jag upp och försökte se ut som om jag aldrig hade funderat över att leka för mig själv. Efter att ha gått ner för några trappsteg kompenserades min olycka av en fantastisk hög av lönnlöv av precis rätt färg.
Jag ska börja samla på platser som inte ligger långt borta. Ställen man går till väldigt sällan men som är så pass märkvärdiga att det ändå känns skönt att veta att de finns där. Utifall att man plötsligt ställs inför uppgiften att välja ut en promenadmål snabbt alltså. För det händer väl hela tiden, eller? Man kanske borde leva sitt liv så att man alltid behöver ha en väl uttänkt promenad i rockärmen. Höga höjder och utsikt är alltid ett plus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar