Jag måste erkänna att jag har varit självkritisk på sistone och med all rätt dessutom. Jag har varit alldeles för hippie-betonad. Allting är så jävla bra bla bla. Man går omkring som om i ett rus. Man bäddar en stor, mjuk bädd åt Desmond där han kan gå i ide ett tag.
Men förr eller senare vaknar man.
När man är liten lär man sig att benämna saker. Föremålet äpple kopplas ihop med ordet äpple. Väldigt snart kan man även koppla samman en bild av ett äpple och själva äpplet. Gradvis förstår man allt mer abstrakta symboler eller sammansättningar av symboler som tolkas som just ett äpple.
Resten av livet är egentligen bara ett eko av den här processen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar